Chelsea lider av en förvirrad trupp

" Vi jobbar väldigt hårt under träningarna, så nu måste vi börja vinna våra matcher."- berättar Essien

Ja, Chelsea måste verkligen börja vinna sina matcher. För varje match Chelsea inte vinner, så ändras det något i laget. Det här är normalt, tänk er själva, ni försöker göra något, och för varje gång ni gör det så lyckas ni inte. Tillslut försvinner den här känslan, jag kan. Till slut börjar man istället tänka ut problem som till exempel, varför kan inte personen bredvid mig hjälpa till lite mer så att jag inte behöver göra allt själv? Eller, jag kommer ändå inte kunna klara av det så det är bäst jag gör det lilla jag är säker på.

Just det här har uppstått i Chelsea vare sig spelarna nämner det eller ej. Under senaste matcherna har vi sett att mittfältet oftast stannar kvar i mitten när laget försöker anfalla. Vi får oftast se Malouda som kommer springande från vänstersidan och sedan försöker hitta Drogba som är i straffområdet helt själv omringad av tre, fyra försvarare. Finns ingen chans att lura försvararna då de vet att det är just Drogba som Malouda letar efter. Det finns ingen Anelka som ska komma springande från högersidan, för att hans kondition inte räcker till längre. Det finns heller inga mittfältare som sedan kan förvirra försvararna efter att Anelka har fått tag på bollen, som sedan passa vidare bollen till Drogba som ska dundra in bollen i mål.

Chelseas försvar märker problemet och förstår riktig inte att det inte är deras fel, utan där står försvararna helt förvirrade efter det misslyckande anfallet. Istället ser de bollen komma emot dem, och från förra matchens resultat då anfallet inte lyckades göra mål, och försvaret kanske råkade släppa in ett, står de där med dåligt självförtroende och blir nervösare ju närmare bollen kommer. Nervositeten tar över, försvaret tappar bollen och ännu en gång sjunker förtroendet efter ett nytt mål.

Efter ett tag ser Ancelotti som står utanför planen att det inte funkar, och han kollar bak på bänken, vad ser han? Kalou. Han låter Kalou komma in, men inget händer, så istället låter han försvararen Cole sköta jobbet. Chelsea behöver hjälp från försvaret för att anfallet ska komma igång. Vad betyder det här då? Jo, att Chelsea behöver anfallare eller mittfältare.

Nu säger jag inte att Drogba är slut, utan han behöver hjälp. Lika mycket behöver Malouda hjälp från högersida, och för att kunna förvirra andra lag behövs det även lika mycket anfall från högeranfallet, och inte bara vänsteranfallet. Tillslut inser det andra laget att anfallet bara kommer från ena sidan, och då har de lyckats fånga Chelseas taktik.

Där står Ancelotti helt själv och kollar på planen och försöker tänka ut vad som kan göras utan en peppad Wilkins som står bredvid och skriver ner taktiker på pappret och sedan berättar för Ancelotti. Nej, nu står han där helt själv, medan Clement och Emelano sitter bakom och har ansiktsuttrycket som ser ut som att de tänker ut något utan att sedan berätta det.

Ancelotti får en idé, han säger till Ramires att springa fram lite mer offensivt. Ramires som inte har haft en hel säsong i Chelsea än, och upplever Chelseas dåliga period, blir nervös, försöker, provar skott, passar till Essien. Essien kollar runt, lite nervös, vill göra något för laget och försöker hitta på något bra, och medan han letar efter någon att passa bollen till förlorar han bollen. Självförtroendet sjunker ännu mer den här gången, och tanken om att något måste göras stiger mer för varje minut som går. Fem minuter efter tänker han att det är dags att göra något, och genom hårda tacklingar efter att inte veta vad annat som kan göras misslyckas han ännu en gång, och nu blir det ännu svårare.

Lampard som är tillbaka från skadan märker situationerna, och känner att all press nu pressas över honom. Från att inte ha kunnat komma igång helt och hållet från skadan, misslyckas första passningen och förtroendet sjunker. Nu är även Lampard förvirrad, och känner att han som en mycket viktig spelare förstörde för laget under den svåra perioden.

/ Rukksar