Carlo Ancelotti hade fått sparken och Chelsea behövde en ny tränare. Det ryktades om olika tränare, där man bland annat fick läsa om Hiddink, Di Matteo, Zola och Marco van Basten, men det blev André Villas-Boas som fick jobbet tillslut.
Efter hans succé säsong i Porto där han hade vunnit trippeln efter noll förluster var det ingen snack om saken. Roman Abramovich var imponerad och Villas-Boas välkomnades till Chelsea och skrev på ett tre års kontrakt. I det kontraktet hade Roman många förväntningar, men om Villas-Boas skulle lyckas uppfylla allt var dock fortfarande inte säkert.
Det var dock inte bara Villas-Boas som välkomnades, utan den före detta Chelsea mittfältaren Roberto Di Matteo fick också göra en comeback men inte som spelare, utan assisterande tränare. Tillsammans med Villas-Boas fick även Jose Mario Rocha (fitness expert) och Daniel Sousa (scout chef) följa med från Porto. Efter succésäsongen med reservlaget säsongen innan välkomnades också Steven Holland till A-laget som assisterande tränare.
Mina tankar:
Jag såg framemot det nya teamet och hade stora förväntningar precis som Roman Abramovich. Innan det var klart att Villas-Boas hade fått jobbet hoppades jag verkligen på att Chelsea skulle välkomna portugisen. Anledningen till varför jag ville se portugisen så oerhört mycket är ju för hans starka rykte. Mannen med den fantastiska filosofin, trippeln, och han som inte hade förlorat en enda match. Dessutom kändes det tryggt att välkomna någon som redan hade varit i Chelsea innan, speciellt någon som hade jobbat med en fantastisk tränare som José Mourinho.
Men det jag inte tänkte på då var ju att Villas-Boas kanske ändå var en oerfaren tränare som inte var redo för ett storlag som Chelsea. Länge hade jag svårt att acceptera att Villas-Boas var ett fel val, men jag har insett att man inte kan välkomna någon bara sådär. Ja, han hade en fantastisk säsong innan, men det var i Portugal och inte i England. Det är två olika spelstilar och i England finns det givetvis farligare lag som kan utmana mer än väntad. Jag tror att Villas-Boas helt enkelt kom till Chelsea med för mycket självförtroende och var inte medveten om vad han egentligen skulle få möta. Sedan tror jag att åldern också spelade roll då portugisen bara var 33 år gammal när han klev in i klubben. Vare sig spelarna säger att åldern var ett problem eller inte så tror jag starkt på att detta var något som spelarna omedvetet inte kunde acceptera. Att få order av en tränare som nästan är lika gammal är inte lätt, och dessutom fick man höra rykten om att han var väldigt stängd och inte så glad och öppen. Fotboll är en svår sport och det är inte alltid lätt att fatta rätta beslut.
***
In: Chelsea passade också på att välkomna nya spelare till klubben och en av de spelarna var Chelsea supporten Romelu Lukaku från Anderlecht. Samma månad signerade Chelsea en annan spelare, och det var Juan Mata från det spanska laget Valencia. Oriol Romeu var den tredje spelaren som välkomnades till London från Barcelonas B lag. Raul Meireles som jag länge hade velat se i Chelsea tröjan välkomnades också efter en bra säsong i Liverpool.
In: Chelsea passade också på att välkomna nya spelare till klubben och en av de spelarna var Chelsea supporten Romelu Lukaku från Anderlecht. Samma månad signerade Chelsea en annan spelare, och det var Juan Mata från det spanska laget Valencia. Oriol Romeu var den tredje spelaren som välkomnades till London från Barcelonas B lag. Raul Meireles som jag länge hade velat se i Chelsea tröjan välkomnades också efter en bra säsong i Liverpool.
Romelu Lukaku hade länge varit länkad till Chelsea, och det var bara en tids fråga innan man skulle få se spelaren i blåa tröjan. Juan Mata hade jag personligen inte hört så mycket om, och då menar jag alltså att jag inte hade läst så mycket rykten om honom, så för mig kändes det lite plötsligt. Oriol Romeu var också en liten plötsligt värvning eftersom man ville täcka Michael Essiens plats som då var långtidsskadad. Att Meireles tillslut kom till Chelsea var inte överraskande då mittfältaren lyckades sticka ut rejält mycket säsongen innan i den röda tröjan. Han tog för sig väldigt mycket när han spelade och visade mycket självförtroende som Roman fastnade för.
Ulises Davila är den första mexikanaren som någonsin har signerat för klubben. Anledning till att 21-åringen signerades för Chelsea är antagligen för Chelseas framtida planer, och för att utveckla spelaren ännu mer så lånades han ut till Vitesse. Målvakten Thibaut Courtois som signerade från Genk hann aldrig komma till klubben då han direkt lånades ut till Atletico Madrid för att 20-åringen skulle få mer speltid och utvecklas. Sedan dess har han haft en oerhört stor roll i Atletico Madrid och vann Europa League med laget.
Ulises Davila är den första mexikanaren som någonsin har signerat för klubben. Anledning till att 21-åringen signerades för Chelsea är antagligen för Chelseas framtida planer, och för att utveckla spelaren ännu mer så lånades han ut till Vitesse. Målvakten Thibaut Courtois som signerade från Genk hann aldrig komma till klubben då han direkt lånades ut till Atletico Madrid för att 20-åringen skulle få mer speltid och utvecklas. Sedan dess har han haft en oerhört stor roll i Atletico Madrid och vann Europa League med laget.
Ut: Den 28-åriga Yuri Zhirkov lämnade Chelsea och signerade för Anzhi Makhachkala. Yossi Benayoun som signerade för Chelsea 2010 lånades ut till Arsenal för säsongen 2011/12. Den 20-åriga Gael Kakuta som under säsongen 2010/11 hade fått lite speltid i A-laget lånades ut till Bolton. Däremot befinner sig Kakuta inte i Bolton just nu, utan i Dijon.
Mina tankar:
Att Chelsea signerade Romelu Lukaku gjorde mig oerhört glad då jag tidigare märkte att anfallaren hade stark passion för klubben och var en mycket duktig spelare. Många har dock blivit lite besvikna över att tonåringen inte fick så mycket speltid i A-laget och Romelu själv förväntade sig också mer speltid i A-laget. Jag personligen tycker inte att Lukaku är redo för A-laget ännu, och en stor anledning till det är för den oerhört långa svackan som Chelsea hade under säsongen. Det skulle vara riskabelt att låta Lukaku hoppa in matcherna då senior spelarna inte ens räckte till för att spela fram vinster. Därför tycker jag att han måste förstå varför han inte fick den speltid han hade hoppats på och varför han istället fick utveckla sig i reservlaget.
Juan Mata var årets värvning och det tog inte alls långt tills Mata visade vilken typ av spelare han är. Wingern lyckades redan efter första matchen sparka in hans första mål i blåa tröjan. Eftersom Chelseas plan var att förbättra kantspelet var Mata en perfekt spelare och nu har spanjoren redan lyckat paxa en viktig plats i startelvan. Det enda jag kan säga om Mata är att jag är nöjd och hoppas på att han fortsätter i samma spår. Jag vill också tacka Roman för den underbara värvningen då det märks att han har riktigt bra koll på fotbollsvärlden och kan lista ut om vilka spelare som kan bli stora i framtiden.
Sedan har vi Oriol Romeu, en spelare som jag riktigt inte har lyckats lära känna. Spelaren brukar inte synas till under intervjuer och så har han även inte fått spela så jätte mycket. Romeus deal med Chelsea kändes ganska konstigt för mig eftersom det pratades om att Barcelona skulle kunna ta tillbaka han när de ville och ansåg att han var redo för det spanska laget igen. Jag tycker inte att Chelsea är ett lag som tar in "temporära" spelare eftersom vi är ett storlag. Vi är ett lag som kan tänka oss låna ut våra spelare, men att gå med i en sådan deal är inte okej. Eftersom jag störde mig på det så pass mycket så, om jag ska vara helt ärlig, ville jag heller aldrig tycka om Romeu. Men när han har varit på planen så har han inte gjort några stora tabbar utan har gjort det hans ska göra och är helt enkelt godkänd.
När Raul Meireles kom till Chelsea blev jag oerhört glad, då jag som tidigare skrivet, hade velat se honom i Chelsea tröjan ett tag. Jag tyckte att mittfältaren verkade vara självsäker med mycket fart i hans spel vilket gjorde så att hela Liverpools offensiva spel blev mycket rörligare med med fart. Däremot har han ännu än inte kunnat visa samma sak i Chelsea än.
När det gäller Thibaut Courtois så känns det som att han är en målvakt som Chelsea kan räkna med efter att Petr Cech har spelat klart för klubben. Courtois har redan visat att han klarar av att vara första målvakten i ett professionellt fotbollsslag, och då kan ni ju bara tänka er hur grym han kommer att vara när han kommer till Chelsea. Jag ser framemot att se Courtois utveckling och det är bra att Chelsea redan håller på att förbereda sig inför de kommande åren.
När Raul Meireles kom till Chelsea blev jag oerhört glad, då jag som tidigare skrivet, hade velat se honom i Chelsea tröjan ett tag. Jag tyckte att mittfältaren verkade vara självsäker med mycket fart i hans spel vilket gjorde så att hela Liverpools offensiva spel blev mycket rörligare med med fart. Däremot har han ännu än inte kunnat visa samma sak i Chelsea än.
När det gäller Thibaut Courtois så känns det som att han är en målvakt som Chelsea kan räkna med efter att Petr Cech har spelat klart för klubben. Courtois har redan visat att han klarar av att vara första målvakten i ett professionellt fotbollsslag, och då kan ni ju bara tänka er hur grym han kommer att vara när han kommer till Chelsea. Jag ser framemot att se Courtois utveckling och det är bra att Chelsea redan håller på att förbereda sig inför de kommande åren.
***
Chelsea åkte iväg för försäsongen i Malaysia och Thailand där de fick möta en massa fantastiska supportrar som väntade på att se deras hjältar. De togs emot med ett stort välkomnande och mötte fyra lag. Ett av lagen som Chelsea mötte var Aston Villa från Premier League, och efter den vinsten vann Blues Asia Trophy.
Chelsea åkte iväg för försäsongen i Malaysia och Thailand där de fick möta en massa fantastiska supportrar som väntade på att se deras hjältar. De togs emot med ett stort välkomnande och mötte fyra lag. Ett av lagen som Chelsea mötte var Aston Villa från Premier League, och efter den vinsten vann Blues Asia Trophy.
***
Den första Premier League matchen, vilket också var Villas-Boas första Premier League match spelades mot Stoke på bortaplan. Det blev inga mål i den matchen och båda lagen fick ett poäng var. Ännu än var det svårt att döma Villas-Boas. De andra två matcherna i samma månad (augusti) gick betydligt bättre då han vann både mot West Bromwich och Norwich på hemmaplan.
Den första förlusten kom i september månad då Chelsea, efter att ha vunnit två matcher i samma månad, förlorade mot Manchester United med 3-1. Det enda Chelsea målet gjordes av Fernando Torres, och det var även i samma match som han missade ett öppet mål.
Matchen innan Man United mötte Chelsea Tysklands Bayer Leverkusen vilket var säsongens första Champions League match i gruppspelet. Matchen spelades på hemmaplan vilket också betydde att Michael Ballack fick besöka hans gamla hemmaplan. Chelsea vann mötet med 2-0 efter mål av David Luiz och Juan Mata.
Den 28:e september spelades månadens sista match, och den matchen spelades i Spanien mot Valencia i Champions League. Mötet slutade oavgjort då båda lagen sparkade in varsitt mål. Chelseas mål gjordes av Frank Lampard.
Två månader hade nu gått och vädret började kallna till. Träden började tappa bladen och vindarna blev kyligare. Det var alltså oktober, och månadens första match blev en 5-1 vinst över Bolton på bortaplan. Samma månad vann Chelsea även matchen mot Genk med hela 5-0 i Champions League på hemmaplan.
En annan match som är värd att nämnas från oktober är Arsenal matchen på Stamford Bridge som också var månadens sista match. Det mötet slutade med 5-3 till Arsenal. Det var Chelsea som tog ledningen först (Lampard 14) men sedan lyckades Robin van Persie att kvittera. Chelsea lyckades däremot ta ledningen igen, men bara fyra minuter efter Terrys mål sparkade Santos in kvitteringen. Tillslut tog Arsenal ledningen via Walcott, och därefter lyckades Mata att kvittera. Men Robin van Persie som verkligen var igång lyckades sedan sparka in två mål till och gjorde hattrick.
Månaden därefter, alltså november, blev det tre förluster, två vinster och en oavgjord match. Den oavgjorda matchen spelades mot Genk och en av förlusterna spelades mot Bayer Leverkusen. Den andra förlusten kom mot Liverpool i Premier League på hemmaplan efter 2-1 till bortalaget. Samma månad möttes Chelsea och Liverpool igen, men i Carling Cup, och även då förlorade Chelsea med 2-0 på hemmaplan.
I december månad vann Chelsea de första tre matcherna, men därefter blev det bara tre raka oavgjorda matcher och en förlust. En av vinsterna spelades mot Manchester City, och detta var också första gången i säsongen som City besegrades efter mål av Meireles och Frank Lampard. Matchen slutade 2-1 och det var City som gjorde det första målet efter bara en minut. Chelsea lyckades också vinna över Valencia med 3-0 och den formstarka Newcastle med 3-0. Den sista matchen som spelades 31:a december förlorade Chelsea med 1-3 på hemmaplan mot Aston Villa.
Då var det dags månaden januari, och det var då man alltmer fick höra om att Villas-Boas troligen kommer att få sparken. Halva säsongen hade spelats klart och Villas-Boas hade inte lyckats uppnå det Roman och fansen hade hoppats på. I januari lyckades Chelsea vinna fyra matcher och undvika förluster efter två oavgjorda möten.
Den månaden fick Chelsea klara sig utan Didier Drogba och Salomon Kalou för Afrikanska Cupen då de representerade Elfenbenskusten. Elfenbenskusten vann cupen tillslut.
Samma månad åkte även Chelsea ner till Mallorca för att ta det lite lugnt, komma ifrån kylan och träna i ett varmare land.
Ut: Nya ansikten introducerades till laget och gamla ansikten fick lämna klubben. Nicolas Anelka och Alex var de två spelarna som tackade för sig samtidigt som McEachran (Swansea) och Kakuta (Dijon) lånades ut. Anelka flyttade till Shanghai Shenhua och Alex till PSG. Den unga försvararen Jeffrey Bruma blev utlånad till Leicester City, men just nu spelar han i Hamburg. En annan ung spelare som också lånades ut är Patrick van Aanholt och även han till Leicester men just nu befinner han sig i Vitesse.
In: Kevin de Bruyne signerade för Chelsea från Genk men lånades ut till Genk igen. Månadens bästa värvning var lugnt Gary Cahill som kom till klubben från Bolton. Lucaz Piazon välkomnades också till Chelsea.
Mina tankar:
Nu hade Chelsea spelat klart halva säsongen, och givetvis var man inte alls nöjd med resultatet. Truppen såg svag ut, och det fanns ingen riktig struktur i Chelseas spel. Bollar for hit och dit utan någon speciell plan på hur man ska ta sig framåt och anfalla. Den filosofin som Villas-Boas hade pratat om funkade alltså inte, och istället blev det misslyckad. De äldre spelarna verkade inte tycka om Villas-Boas stil fastän man oftast fick läsa i tidningarna om att till exempel självaste kapten John Terry stödde tränaren. När senior spelarna känner sig osäkra så kan detta påverka ett helt lag, speciellt de spelarna som ser upp till senior spelarna. Chelsea blev alltså ett oroligt och osäkert lag vilket gjorde så att det blev alltfler sprickorna i laget.
Roman hade tidigare sagt till Villas-Boas att han satsade på ett långtidsprojekt med portugisen, men om Roman fortfarande skulle hålla sitt ord var osäkert. Själv hade jag helt fel och ville att Villas-Boas skulle få mer tid, och det ville jag eftersom jag var orolig. Chelsea har sparkat flera tränare om och om igen, och många gånger har det känts som att Roman har tagit fel beslut. Oron fanns alltså kvar, och jag ville inte gå igenom ett nytt tränarbyte mitt under säsongen. Att gå med i ett fyra-års projekt är givetvis en stor deal, speciellt då laget har sina brister som måste fixas, och jag tycker att Villas-Boas tog en för stor börda som han inte klarade av. Här behövs det en tränare med mycket erfarenheter som har gått igenom sådana situationer flera gånger, eller också en tränare som dör för laget och känner till spelarna från topp till tå både som spelare och person.
När det gäller spelarna som kom till Chelsea under januari så måste jag bara säga att jag är oerhört glad över att Gary Cahill tillslut signerades. Cahill är en spelare som jag länge har beundrat och gillat på grund av hans spelstil. När han spelade i Bolton önskade jag mig faktiskt att han någon gång skulle komma till Chelsea eftersom man redan då såg att detta är en spelare som har en stor framtid framför sig om han får hamna i rätt lag. Chelsea är ett lag med en familjekänsla där varje spelare har chansen att utveckla sig genom stöd från klubben, spelarna och fansen. Just en sådan klubb behövde Cahill, och jag tycker att vi redan har fått se att försvararen är på en god väg!
Kevin de Bruyne hade precis som Romelu Lukaku, länkats till Chelsea en lång tid, och även han var bara en tidsfråga. Om man tänker på framtidens Chelsea så är Kevin en mycket bra spelare, och nu är det tid att träna upp han så han är helt redo när vi behöver honom.
Lucas Piazon är ännu en ung spelare som signerade ett kontrakt med Chelsea i januari. Den här spelaren lånades inte ut men hamnade i Chelseas reservlag där han får bra med speltid. Piazon lyckades vinna FA Youth Cup den här säsongen och blev även Chelsea Young Player of the Year. Spelaren har lyckats mycket väl i Chelsea, och det jag tycker om med honom är hans glada attityd då man aldrig har fått höra att han inte är nöjd med att bara få spela för reservlaget.
Spelarna som lämnade Chelsea efter halva säsongen var Anelka och Alex. Att Anelka lämnade Chelsea gjorde mig inte förvånad då anfallaren inte hade samma form som han haft förut. Anelkas form räckte inte till för Chelsea, och eftersom fransmannen ändå har några få år kvar innan han ställer fotbollsskorna på hyllan så var, att flytta till Shanghai Shenhua, en perfekt idé. Att tjäna extra pengar innan han tackar för sig helt och hållet är inte fel då han fortfarande kan spela. Anelkas farväl var förståelig fastän det kändes tungt att säga adjö.
Alex farväl gick dock lite för snabbt, men om man tänker på att Cahill kom till klubben så kan man förstå varför brasilianaren tackade för sig. Han skulle definitivt inte få samma speltid som han hade fått innan fastän försvaren fortfarande har mycket att ge, men Cahill är så klart snäppet bättre än Alex. Därför förstår jag varför han lämnade klubben och hamnade i PSG som behöver och kommer ge Alex mer speltid än vad han skulle ha fått i Chelsea. Jag har alltid gillat Alex då han är en stabil och säker försvarare med enorma skickligheter i frisparkar och nickmål.
Som ni ser så lånade Chelsea även ut ett par unga spelare, och det är spelare som fick speltid i A-laget säsongen innan. Eftersom de har det som krävs för att spela för A-laget men ändå inte är helt redo så är utlåning det bästa för dem och klubben.
***
Enda chansen för Villas-Boas att stanna kvar i klubben var att börja månaden februari betydligt mycket bättre än de förra månaderna och imponera på ägaren. Kunde han göra det då? Nej.
Månadens första match spelades mot Manchester United som slutade 3-3 på Stamford Bridge. Det såg dock ut som att Chelsea hade säkrat ledningen med 3-0 innan Fergusons sida sedan kvitterade med tre snabba mål.
Matchen därpå blev en förlust, därefter blev det oavgjort och sedan en förlust igen. Den enda matchen som Chelsea vann i februari var månadens sista match mot Bolton med 3-0 på hemmaplan. En av förlusterna kom mot Napoli på bortaplan i Champions League där Chelsea förlorade med hela 3-1, och efter den matchen var nästan hela världen säker på att Chelsea skulle få tacka för sig i Champions League.
Under månaden mars, fick Chelsea spela hela nio matcher, men Villas-Boas hann bara med en match vilket var månadens första match. Roman Abramovich hade fått nog efter förlusten mot West Bromwich på bortaplan med 1-0 som spelades den 3:e mars, och portugisen fick tacka för sig dagen efter förlusten.
I klubbens hemsida meddelades det om att det var Roberto Di Matteo som skulle bli den temporära tränaren under resten av säsongen. Det är alltid struligt att välkomna en helt ny medlem till klubben, men Robbie som redan jobbade som assisterande tränare innan, visste exakt hur och vad som funkade och inte funkade i Chelsea. Rätt man tog på sig kostymen.
RDM:s första match spelades mot Birmingham på bortaplan i FA Cupen, och italienaren lyckades vinna matchen med 2-0. Ni ska nu själva få avgöra om Robbie lyckades imponera den månaden eller inte genom att titta på spelschemat efter Brimingham matchen:
Jag gissar på att ni alla tänker att han lyckades imponera, och ja, ni tänker helt rätt. Italienaren vann sex matcher och förlorade bara en match mot den formstarka Manchester City. Månadens viktigaste match var dock helt klart mötet mot Napoli på hemmaplan. Chelsea som förlorade tidigare matchen med 3-1 mot Napoli var tvungna att vinna den här matchen med minst 3 mål och se till så att Napoli inte hittade målet mer än en gång. Robbie överraskade mer än väntat då han tillslut vann mötet med hela 4-1 (Drogba, Terry, Lampard, Ivanovic) , och den vinsten gjorde så att jag och många andra Chelsea supportrar inte kunde hålla kvar gjäldjetårarna!
Månaden därpå, alltså april, fortsatte lika fint som månaden innan. Di Matteo undvek förluster och vann fem matcher medan han kryssade på tre. Den första matchen spelades mot Benfica på hemmaplan och det var dock en match då spelarna såg lite slappa ut efter det tighta spelschemat i mars. Chelsea lyckades ändå vinna matchen med 2-1. Nu var laget vidare i semifinal i Champions League, och Pep Guardiolas Barcelona väntade.
En annan vinst som spelade en stor roll i mars var semifinalen mot Tottenham i FA Cupen som Chelsea lyckades vinna med hela 5-1. Målen gjordes av Drogba, Mata, Ramires, Lampard och Malouda.
En annan vinst som spelade en stor roll i mars var semifinalen mot Tottenham i FA Cupen som Chelsea lyckades vinna med hela 5-1. Målen gjordes av Drogba, Mata, Ramires, Lampard och Malouda.
Efter Tottenham matchen, alltså den 18:e april var det dags för mötet mot Barca i semifinalen. Det här var första mötet och den matchen spelades på hemmaplan. Nervositeten ökade mer och mer, men Chelsea lyckades återigen att överraska alla och vann med 1-0 efter mål av Didier Drogba. Peps sida hade inte väntat sig det här, men det enda de kunde göra var att förbereda sig inför mötet på Camp Nou samma månad.
Nästa match mot Barcelona spelades den 24:e april på bortaplan. Många hade tippat på att Barca visste exakt vad de skulle göra för att besegra Chelsea och att de faktiskt tillslut skulle ta sig vidare till finalen, men många tippade fel och det var få som tippade rätt då det faktiskt var Chelsea som tog sig vidare tillslut. Efter ett 2-2 resultat där Ramires och Torres gjorde mål hade Di Matteo besegrat Pep Guardiola och tagit sig vidare till finalen i Tyskland.
Sedan är även aprils sista match värd att nämna, och det var matchen mot QPR som Chelsea vann med hela 6-1. Höjdpunket i den matchen var helt klart Fernando Torres första hattrick i Chelsea tröjan.
Och så har vi bara månaden maj att gå igenom, säsongens sista månad. Efter månadens första match som spelades mot Newcastle var det nästan klart om att Chelsea inte skulle kunna ta sig till Champions League nästa år om de inte vann finalen då de förlorade med 2-0 på hemmaplan mot Newcastle.
Men bara tre dagar efter förlusten var det dags för Di Matteo och hans trupp att lyfta upp den första troféen när de vann finalen i FA Cupen mot Liverpool med 2-1 på Wembley. Det var Ramires och Didier Drogba som låg bakom Chelsea målen.
Nästa match mot Barcelona spelades den 24:e april på bortaplan. Många hade tippat på att Barca visste exakt vad de skulle göra för att besegra Chelsea och att de faktiskt tillslut skulle ta sig vidare till finalen, men många tippade fel och det var få som tippade rätt då det faktiskt var Chelsea som tog sig vidare tillslut. Efter ett 2-2 resultat där Ramires och Torres gjorde mål hade Di Matteo besegrat Pep Guardiola och tagit sig vidare till finalen i Tyskland.
Sedan är även aprils sista match värd att nämna, och det var matchen mot QPR som Chelsea vann med hela 6-1. Höjdpunket i den matchen var helt klart Fernando Torres första hattrick i Chelsea tröjan.
Och så har vi bara månaden maj att gå igenom, säsongens sista månad. Efter månadens första match som spelades mot Newcastle var det nästan klart om att Chelsea inte skulle kunna ta sig till Champions League nästa år om de inte vann finalen då de förlorade med 2-0 på hemmaplan mot Newcastle.
Men bara tre dagar efter förlusten var det dags för Di Matteo och hans trupp att lyfta upp den första troféen när de vann finalen i FA Cupen mot Liverpool med 2-1 på Wembley. Det var Ramires och Didier Drogba som låg bakom Chelsea målen.
Efter finalen var det dags att möta Liverpool igen, men den här gången var det i Premier League. Chelsea hade inte vinsten på deras sida då de förlorade med hela 4-1 och då var Champions League drömmen helt över, i alla fall genom Premier League tabellen.
Säsongens sista och även viktigaste match spelades den 19:e maj i Tyskland på Allianz Arena där Chelsea saknade viktiga spelare som Ramires, Terry, Ivanovic och Meireles på grund av avstängning. Det var Champions League finalen, och Chelsea som aldrig har vunnit den innan lyckades göra historia då de lyfte upp bucklan för första gången. Chelsea hade lyckats, och sjätte platsen i Premier League spelade ingen roll, utan Chelsea hade vunnit CL och nu var de mästare i Europa. Spelarna gjorde historia, Di Matteo gjorde historia och Roman Abramovich gjorde historia.
Säsongen avslutades med en fin och fantastisk Chelsea parad i London där hjältarna firade dubbeln tillsammans med Chelsea fansen.
Mina tankar:
Säsongen har varit en stor berg och dalbana som har innehållit både sorg och glädje. Men mest av allt har den varit väldigt överraskande på olika sätt. För det första så överraskades man stort efter de tråkiga förlusterna som gjorde så att vi hamnade på sjätte plats i Premier League. Därefter överraskades jag väldigt mycket efter Di Matteos fantastiska attityd och resultat. Sist men inte minst överraskades jag av dubbeln som Chelsea lyckades vinna tillslut. Vem hade anat att vi skulle vinna dubbeln tillslut när till exempel Villas-Boas fick sparken och allt gick skit? Och vem hade anat att en av titlarna skulle vara Champions League titeln och att Di Matteo som var assisterande tränare innan skulle vinna den?
När Roberto Di Matteo tog över efter Villas-Boas fick sparken så ändrades allting. Han fick tillbaka familjekänslan i laget och fick in självförtroende hos spelarna. Alla människor är inte till för allting, och precis så är det i fotboll. Villas-Boas var inte menad för Chelsea, men det var Robbie, och det var han på grund av hans fantastiska attityd och vinnande mentalitet. Robbie gjorde det klart för sig och laget, de skulle kämpa och de skulle göra allt för att lyckas. De skulle sluta göra de onödiga besluten som att till exempel bänka viktiga spelare och istället samarbeta med de spelarna. Han tog upp de spelarna som har en ledande roll i Chelsea och visade att han tränade Chelsea från djupet av hans hjärta. Ett stort plus poäng är också att RDM har en bra relation med spelarna som jag tror att Villas-Boas inte hade, och en av anledningarna till varför Robbie hade det lättare med spelarna är på grund av hans personlighet. De kunde lite på honom mer, och att vinna spelarnas förtroende är inget lätt jobb alls. Man måste behålla sin tränar roll samtidigt som man även måste vara öppen med spelarna. Eftersom spelarna kände av den positiva känslan så började anfallet att ändras, det blev alltså bättre anfallsspel, passningarna var mer planerade, spelarna höll deras positioner, defensivet blev oerhört starkt och spelarna vågade mer.
Eftersom Premier League matcherna redan hade slarvats bort var det lite omöjligt att komma igång igen efter att Di Matteo började träna laget. Chelsea hade tappat för mycket poäng innan, och jag kan riktigt inte klaga på Robbie på grund av det. Däremot känns det som att laget gav upp i Premier League och det kändes som att de inte tog de matcherna lika seriöst som CL och FA Cupen vid slutet.
När det gäller Champions League så kan jag inte göra något mer än att applådera! Chelsea har visat så mycket, och det har bevisat att det är ett lag som kan kämpa till slutet. Spelarnas vilja, och samarbete har visat hur mycket laget håller ihop och vill det här, inte bara för sig själva, men för lagets och fansens skull. De ville inte göra oss besvikna, och de såg till att göra det vi väntade på. Många icke Chelsea supportrar har gnällt över att Chelsea fegade igenom CL, men jag tycker att det är fel att säga så. I fotboll finns det olika taktiker, ena taktiken är att spela offensivt medan en annan taktik är att spela defensivt. När Di Matteo spelade defensivt med våra spelare så fick spelarna kämpa oerhört mycket. De gjorde allt de kunde för att hålla sina positioner, hålla koll på bollen, hålla koncentrationen och inte släppa igenom. Att spela så tätt och strikt är jätte svårt, och oftast brukar vissa lag inte klara av det, men Chelsea gjorde det eftersom våra spelare kämpade och att säga att de fegade är helt fel ord. Fega kan man göra i en match, men man kan inte fega sig igenom flera matcher och sedan vinna titeln.
***
Petr Cech: Applåder och applåder! Målvakten har varit mycket säkrare i sin roll och räddat Chelsea från mycket farliga situationer. Hans reflektioner har definitivt varit fantastiska samtidigt som han har haft en mogen attityd med en ledande roll. Jag älskar hur han försöker hjälpa hans lagkamrater genom intervjuer och hur han samarbetar med dem under matcherna. Petr Cech har helt klart varit en av de bästa spelarna i Chelsea den här säsongen.
Henrique Hilario: Tyvärr så kan jag inte kommentera Hilario då jag inte har kunnat se mycket av honom.
Ross Turnbull: Under slutet av säsongen har vi fått se Turnbull vid målet istället för Cech. Målvakten är godkänd för sin insats mellan stolparna men kan ha sett lite förvirrad ut i vissa situationer då han till exempel har gått för långt fram och släppt in ett mål. Men det är förståeligt då man definitivt kan vara lite nervös när man spelar för A-laget.
Branislav Ivanovic: En av de bästa Chelsea spelarna den här säsongen. Iva har under säsongen utvecklats väldigt mycket då hans timing har varit perfekt samtidigt som han har vunnit svåra dueller med hans styrka från kroppen. Ivanovic har aldrig slutat att kämpa och så har han varit fantastisk i de fasta situationerna. Det verkar som att han är en spelare som lyder tränarnas order väldigt bra. På grund av hans skickligheter och personlighet har han, tycker jag, blivit en nyckelspelare.
Jose Bosingwa: Har för det mesta hoppas in om Ivanovic inte har kunnat spela, och när han väl har hoppat in så har han gjort sitt jobb. Bosingwa har varit en spelare som ibland har kunnat släppa in lite för lätt medan han ändå har varit en spelare som man har kunnat räkna med. Hans svagaste punkt har varit att han har släppt in lättare än Ivanovic men han är en försvarare som håller sin position och har en bra attityd när han spelar fotboll. Bosingwa har också varit helt okej när han har fått en offensivare roll.
Gary Cahill: Den här mittbacken är mer än godkänd. Han har bara spelat en halvsäsong i Chelsea och har redan bevisat att han är en del av Chelseas framtid. Cahill är väldigt stabil vilket påminner lite om Alexs stabilitet. Cahill är säker på det han gör, och är en väldigt smart försvarare som oftast inte gör några onödiga tacklingar och har istället koll på situationen mer än vad andra försvarare har. Cahill har också visat att han är en kämpe då han aldrig ger upp och alltid försöker att göra det lilla extra för att det ska bli perfekt, och det är få gånger som jag har sett att han har misslyckats.
John Terry: Kaptenen har haft sin kaptensroll fastän hans namn har hamnat på tidningen ett par gånger för till exempel Ferdinand grejen och avstängningen mot Bayern. Men förutom det har han stått bakom fina räddningar, gjort bra mål, och har lyckats hålla igång laget. I vissa matcher kan han ha sett lite svajig ut, men bara för att han är kapten betyder det inte att han alltid kommer att spela perfekt. Han har definitivt förtjänat kaptensbindeln ännu en säsong.
Ryan Bertrand: Den här vänsterbacken ska vara nöjd över den speltid han har fått i Chelsea den här säsongen. När Ryan väl har fått spela så har han verkligen kämpat och jag tycker att han påminner om Cole. Ryan kan både vara väldigt offensiv men samtidigt också försvara vilket han har klarat av väldigt bra, men ändå inte super bra. Han har definitivt klarat av den enorma pressen för att spela i ett storlag då han till exempel fick starta från Champions League finalen, och där hade han även inte hans vanliga position. Ryan har visat att han är självsäker och att han kan om han bara får lite tid och förtroende.
David Luiz: Brasilianaren har under den här säsongen visat att han fortfarande har mycket kvar att lära sig, men att han är på en mycket god väg. Han lär sig från de bästa, och om han fortsätter med det så kommer han att bli betydligt mycket bättre framöver. Det största problemet med Luiz har varit hans onödiga tacklingar och hur han lätt kunde slarva bort bollen eller också glömma bort hans position. Detta är tecken på en spelare som fortfarande lär sig, men jag har älskat hans personlighet den här säsongen, och man kan inte önska sig en roligare spelare än Luiz!
Ashley Cole: Vänsterbacken har haft den lite aggressiva rollen i Chelseas försvarslinje men kämpat riktigt mycket. Han har stått bakom avgörande räddningar där man bara har haft lust att springa till honom och tacka honom. Det har funnits några matcher då han kanske inte har synts till lika mycket som i andra matcher, men han är helt klart mer än godkänd!
Paulo Ferreira: Paulo Ferreira har inte fått mycket speltid den här säsongen, har för det mesta hoppat in i matcher. Om jag minns rätt så har han inte gjort några tabbar, men jag själv skulle inte välja starta med honom från startelvan då jag tycker att han inte är en av de bästa försvararna i Chelsea. Men precis som Bosingwa har man liksom kunnat räkna med Ferreira och kunnat lita på honom när han har fått spela.
Michael Essien: Den här säsongen har man inte fått se så jätte mycket av Essien, och när han har varit på plan har han inte lyckats göra något speciellt. Detta betyder dock inte att jag tycker att han har varit dålig, men inte jätte bra heller. Han har varit där när Chelsea har behövt honom, men inte gjort något super bra på plan.
Oriol Romeu: Oriol har visat att han vet vad han gör när han är på plan då han har kunnat kontrollera bollen bra samtidigt som han har stått bakom fina passningar. Däremot har man inte fått se mycket av mittfältaren, men av det man har fått se av honom så har han varit helt okej.
Ramires: Detta är en av säsongens bästa spelare. Inte bara i Chelsea men i Premier League tycker jag. Ramires har under den här säsongen lyckats anpassa sig helt och hållet till det engelska spelet och när han har spelat har han haft mycket självförtroende. Han har gjort fantastiska mål från svåra positioner och hans krafter som han har när han springer har hjälpt till väldigt mycket. Mittfältaren har nog sprungit mest av alla i Chelsea den här säsongen och lyckats att skrämma upp motståndarna rejält mycket. Han må vara smal, men är dock en spelare som är omöjlig att ta sig igenom och stoppa. Jag tycker att Ramires förtjänar ett starkt MVG!
Frank Lampard: Chelsea legenden kommer alltid att vara där för Chelsea precis som han har varit det den här säsongen, men jag kan inte sitta och ljuga och säga att han har varit fantastisk den här säsongen, för det har han inte varit. Halva säsongen var han hänging och han syntes inte till och man har klart och tydligt sett att det finns piggare spelare i Chelsea. Frank har inte haft samma krafter som han har haft tidigare, men han han ändå haft en respekterande roll när han väl har varit på plan. Man kan absolut inte säga att han har ställt till med problem på planen, utan han har gjort sitt jobb, men saknat det extra som kan skaka om motståndarna.
Juan Mata: Spanjoren har under bara en säsong i Chelsea lyckats vinna många hjärtan på grund av hans fantastiska anpassning och spel. Juan har alltid sett till att hålla sig på sin position där han har kämpat och tänkt på att vinna. Han har gjort fina assister och gjort flera mål. Juan har alltså inte haft någon problem med självförtroendet och varit fantastisk på att springa vid kanten. Däremot har han inte sett lika pigg ut i de senaste matcherna, men jag tror att det bara beror på tröttheten och det tighta spelschemat som Chelsea har haft.
Mikel John Obi: Är en spelare som har fått bra speltid den här säsongen, och jag tycker att han har utvecklats enormt mycket. Jag tycker verkligen att mittfältaren förtjänar applåder för att han har kommit dit han är nu. Han är en bra mittfältare som kanske inte alltid syns men finns ändå där som en barriär för motståndarna. Spelare som Mikel brukar oftast inte sticka ut mycket då deras jobb inte är att sticka ut, och jag är oerhört glad över att han inte har försökt mer än vad han klarar av genom till exempel onödiga tacklingar eller skott.
Florent Malouda: Har inte haft den bästa säsongen i år och har även inte fått mycket speltid. Wingern har däremot kunnat hoppa in i matcher och inte ställt till det för laget vilket definitivt är en bra sida av han. Malouda har haft självförtroende, det har man märkt, men eftersom Chelsea har betydligt mycket bättre spelare nu så har han inte lyckats hålla måttet. Det har inte varit onödigt att ha med han i truppen men han har även inte varit en nyckelspelare.
Raul Meireles: Det här var hans första säsong i Chelsea, och jag tycker definitivt att han är godkänd, men han har dock inte varit lika bra som han var i Liverpool säsongen innan. I Liverpool var han farligare, avslutade situationerna mycket bättre och syntes till mer. I Chelsea har han definitivt hängt med i spelet men inte haft den extra glimten som han hade i Pool. Kanske behövs det en till säsong innan glimten kommer tillbaka igen.
Fernando Torres: Som vi alla vet så har detta inte varit hans bästa säsong, och det är på grund av självförtroendet. Torres har haft problem med att tro på sig själv och han har oftast inte vågat att ta sig in i svårare situationer. Torres har haft mycket press på sig själv, men om man spelar i Chelsea så ska man klara av mer än vad han har gjort den här säsongen. Däremot tycker jag att man fick se mycket förbättringar vid slutet av säsongen då självförtroendet började komma tillbaka och då han faktiskt började våga mer. Jag är glad över att han har börjat ljusna till och jag är säker på att den här säsongen bara var en erfarenhet för honom och att han har lärt sig mycket från det.
Didier Drogba: Didier har tackat för sig själv efter en magisk säsong. Didier har haft en viktig roll fastän han inte lyckades göra många mål. Anfallaren har, den här säsongen, lyckats skrämma motståndarna med hans vilja och styrka och när han väl har gjort mål, så har det varit grymma mål från otroliga vinklar. Drogba har däremot inte haft lika mycket styrka i kroppen som han har haft under hans bästa säsonger i Chelsea, och detta beror på åldern. Drogba har också gjort fina passningar som har lätt fram till farliga chanser.
Romelu Lukaku: Lukaku har inte fått den speltid som han hade hoppats på när han signerade för Chelsea, och det är han även lite besviken över, men när Lukaku har spelat för A-laget så har han verkligen kämpat och försökt att synas. Han har gett sig in i svåra dueller, vågat att ta för sig. Lukaku är fortfarande inte redo för startelvan eftersom Chelsea håller en väldigt hög standard. Det är inte bara Chelsea utan alla lag i PL, och just därför har det varit rätt att låta Lukaku få träna upp sig i reservlaget. Vare sig han tycker att det är fel eller rätt så har det varit rätt då han alltså inte är redo för A-laget helt och hållet.
Salomon Kalou: Kalou är en anfallare som man kan ta in när man behöver lite mer fart i spelet då han är en snabb och kvick anfallare, och det har han även varit den här säsongen. När han har haft tur så har han kunnat göra mål men ibland har bollen inte varit hans vän. Däremot ändras alltid farten i Chelsea när han kommer in, och det är något jag har gillat med honom den här säsongen då vi har saknat farten en lång tid. Kalou har också sett självsäker ut och har vågat att prova sig fram till målet.
Daniel Sturridge: Den här anfallaren har visat att han verkligen vill lyckas i framtiden då han gärna vill ta plats och synas. Det är absolut en bra egenskap hos honom, men ibland kunde det dock bli lite för mycket. Ibland kunde han vara en aning självisk och sabba bort bra chanser genom att inte passa bollen vidare och prova på skott själv, eller så kunde han även tappa bollen då han dribblade och höll kvar bollen för mycket. Men annars har han varit väldigt duktig och gjort fina mål för laget. Jag är säker på att han kommer bli ännu farligare om han bara rättar till hans svagheter.
Sam Hutchinson: Har inte fått spela så jätte mycket förutom i matchen mot QPR då han ersatte Bosingwa, och Blackburn. Jag har tyvärr inga kommentarer om den spelaren förutom att jag är glad över att han har fått sin chans, och jag tror inte att han har sabbat chansen, för om han skulle göra det så skulle han inte få spela mot Blackburn.
Mina favoriter från säsongen: Ramires, Mata, Ivanovic, Cech, Cahill och Drogba.
Om jag ska kommentera Roman Abramovich så tycker jag att han har fattat rätta beslut under säsongen. Det känns som att han har mognat till mer, och jag vet inte om det är det rätta ordet, men han känns mer kunnig inom fotbollen. Det har märkts att han har tänkt till mycket innan han har fattat sina beslut under säsongen och att han alltid har haft en plan som han har velat att uppfylla. Roman har haft mycket tålamod och jobbat hårt för dubbeln som han uppfyllde tillslut.
PS, Jag kanske har glömt något, men jag har försökt att ta med det mesta från säsongen =)
/ Rukksar
***
Så här tycker jag att spelarna har varit den här säsongen:
Petr Cech: Applåder och applåder! Målvakten har varit mycket säkrare i sin roll och räddat Chelsea från mycket farliga situationer. Hans reflektioner har definitivt varit fantastiska samtidigt som han har haft en mogen attityd med en ledande roll. Jag älskar hur han försöker hjälpa hans lagkamrater genom intervjuer och hur han samarbetar med dem under matcherna. Petr Cech har helt klart varit en av de bästa spelarna i Chelsea den här säsongen.
Henrique Hilario: Tyvärr så kan jag inte kommentera Hilario då jag inte har kunnat se mycket av honom.
Ross Turnbull: Under slutet av säsongen har vi fått se Turnbull vid målet istället för Cech. Målvakten är godkänd för sin insats mellan stolparna men kan ha sett lite förvirrad ut i vissa situationer då han till exempel har gått för långt fram och släppt in ett mål. Men det är förståeligt då man definitivt kan vara lite nervös när man spelar för A-laget.
Branislav Ivanovic: En av de bästa Chelsea spelarna den här säsongen. Iva har under säsongen utvecklats väldigt mycket då hans timing har varit perfekt samtidigt som han har vunnit svåra dueller med hans styrka från kroppen. Ivanovic har aldrig slutat att kämpa och så har han varit fantastisk i de fasta situationerna. Det verkar som att han är en spelare som lyder tränarnas order väldigt bra. På grund av hans skickligheter och personlighet har han, tycker jag, blivit en nyckelspelare.
Jose Bosingwa: Har för det mesta hoppas in om Ivanovic inte har kunnat spela, och när han väl har hoppat in så har han gjort sitt jobb. Bosingwa har varit en spelare som ibland har kunnat släppa in lite för lätt medan han ändå har varit en spelare som man har kunnat räkna med. Hans svagaste punkt har varit att han har släppt in lättare än Ivanovic men han är en försvarare som håller sin position och har en bra attityd när han spelar fotboll. Bosingwa har också varit helt okej när han har fått en offensivare roll.
Gary Cahill: Den här mittbacken är mer än godkänd. Han har bara spelat en halvsäsong i Chelsea och har redan bevisat att han är en del av Chelseas framtid. Cahill är väldigt stabil vilket påminner lite om Alexs stabilitet. Cahill är säker på det han gör, och är en väldigt smart försvarare som oftast inte gör några onödiga tacklingar och har istället koll på situationen mer än vad andra försvarare har. Cahill har också visat att han är en kämpe då han aldrig ger upp och alltid försöker att göra det lilla extra för att det ska bli perfekt, och det är få gånger som jag har sett att han har misslyckats.
John Terry: Kaptenen har haft sin kaptensroll fastän hans namn har hamnat på tidningen ett par gånger för till exempel Ferdinand grejen och avstängningen mot Bayern. Men förutom det har han stått bakom fina räddningar, gjort bra mål, och har lyckats hålla igång laget. I vissa matcher kan han ha sett lite svajig ut, men bara för att han är kapten betyder det inte att han alltid kommer att spela perfekt. Han har definitivt förtjänat kaptensbindeln ännu en säsong.
Ryan Bertrand: Den här vänsterbacken ska vara nöjd över den speltid han har fått i Chelsea den här säsongen. När Ryan väl har fått spela så har han verkligen kämpat och jag tycker att han påminner om Cole. Ryan kan både vara väldigt offensiv men samtidigt också försvara vilket han har klarat av väldigt bra, men ändå inte super bra. Han har definitivt klarat av den enorma pressen för att spela i ett storlag då han till exempel fick starta från Champions League finalen, och där hade han även inte hans vanliga position. Ryan har visat att han är självsäker och att han kan om han bara får lite tid och förtroende.
David Luiz: Brasilianaren har under den här säsongen visat att han fortfarande har mycket kvar att lära sig, men att han är på en mycket god väg. Han lär sig från de bästa, och om han fortsätter med det så kommer han att bli betydligt mycket bättre framöver. Det största problemet med Luiz har varit hans onödiga tacklingar och hur han lätt kunde slarva bort bollen eller också glömma bort hans position. Detta är tecken på en spelare som fortfarande lär sig, men jag har älskat hans personlighet den här säsongen, och man kan inte önska sig en roligare spelare än Luiz!
Ashley Cole: Vänsterbacken har haft den lite aggressiva rollen i Chelseas försvarslinje men kämpat riktigt mycket. Han har stått bakom avgörande räddningar där man bara har haft lust att springa till honom och tacka honom. Det har funnits några matcher då han kanske inte har synts till lika mycket som i andra matcher, men han är helt klart mer än godkänd!
Paulo Ferreira: Paulo Ferreira har inte fått mycket speltid den här säsongen, har för det mesta hoppat in i matcher. Om jag minns rätt så har han inte gjort några tabbar, men jag själv skulle inte välja starta med honom från startelvan då jag tycker att han inte är en av de bästa försvararna i Chelsea. Men precis som Bosingwa har man liksom kunnat räkna med Ferreira och kunnat lita på honom när han har fått spela.
Michael Essien: Den här säsongen har man inte fått se så jätte mycket av Essien, och när han har varit på plan har han inte lyckats göra något speciellt. Detta betyder dock inte att jag tycker att han har varit dålig, men inte jätte bra heller. Han har varit där när Chelsea har behövt honom, men inte gjort något super bra på plan.
Oriol Romeu: Oriol har visat att han vet vad han gör när han är på plan då han har kunnat kontrollera bollen bra samtidigt som han har stått bakom fina passningar. Däremot har man inte fått se mycket av mittfältaren, men av det man har fått se av honom så har han varit helt okej.
Ramires: Detta är en av säsongens bästa spelare. Inte bara i Chelsea men i Premier League tycker jag. Ramires har under den här säsongen lyckats anpassa sig helt och hållet till det engelska spelet och när han har spelat har han haft mycket självförtroende. Han har gjort fantastiska mål från svåra positioner och hans krafter som han har när han springer har hjälpt till väldigt mycket. Mittfältaren har nog sprungit mest av alla i Chelsea den här säsongen och lyckats att skrämma upp motståndarna rejält mycket. Han må vara smal, men är dock en spelare som är omöjlig att ta sig igenom och stoppa. Jag tycker att Ramires förtjänar ett starkt MVG!
Frank Lampard: Chelsea legenden kommer alltid att vara där för Chelsea precis som han har varit det den här säsongen, men jag kan inte sitta och ljuga och säga att han har varit fantastisk den här säsongen, för det har han inte varit. Halva säsongen var han hänging och han syntes inte till och man har klart och tydligt sett att det finns piggare spelare i Chelsea. Frank har inte haft samma krafter som han har haft tidigare, men han han ändå haft en respekterande roll när han väl har varit på plan. Man kan absolut inte säga att han har ställt till med problem på planen, utan han har gjort sitt jobb, men saknat det extra som kan skaka om motståndarna.
Juan Mata: Spanjoren har under bara en säsong i Chelsea lyckats vinna många hjärtan på grund av hans fantastiska anpassning och spel. Juan har alltid sett till att hålla sig på sin position där han har kämpat och tänkt på att vinna. Han har gjort fina assister och gjort flera mål. Juan har alltså inte haft någon problem med självförtroendet och varit fantastisk på att springa vid kanten. Däremot har han inte sett lika pigg ut i de senaste matcherna, men jag tror att det bara beror på tröttheten och det tighta spelschemat som Chelsea har haft.
Mikel John Obi: Är en spelare som har fått bra speltid den här säsongen, och jag tycker att han har utvecklats enormt mycket. Jag tycker verkligen att mittfältaren förtjänar applåder för att han har kommit dit han är nu. Han är en bra mittfältare som kanske inte alltid syns men finns ändå där som en barriär för motståndarna. Spelare som Mikel brukar oftast inte sticka ut mycket då deras jobb inte är att sticka ut, och jag är oerhört glad över att han inte har försökt mer än vad han klarar av genom till exempel onödiga tacklingar eller skott.
Florent Malouda: Har inte haft den bästa säsongen i år och har även inte fått mycket speltid. Wingern har däremot kunnat hoppa in i matcher och inte ställt till det för laget vilket definitivt är en bra sida av han. Malouda har haft självförtroende, det har man märkt, men eftersom Chelsea har betydligt mycket bättre spelare nu så har han inte lyckats hålla måttet. Det har inte varit onödigt att ha med han i truppen men han har även inte varit en nyckelspelare.
Raul Meireles: Det här var hans första säsong i Chelsea, och jag tycker definitivt att han är godkänd, men han har dock inte varit lika bra som han var i Liverpool säsongen innan. I Liverpool var han farligare, avslutade situationerna mycket bättre och syntes till mer. I Chelsea har han definitivt hängt med i spelet men inte haft den extra glimten som han hade i Pool. Kanske behövs det en till säsong innan glimten kommer tillbaka igen.
Fernando Torres: Som vi alla vet så har detta inte varit hans bästa säsong, och det är på grund av självförtroendet. Torres har haft problem med att tro på sig själv och han har oftast inte vågat att ta sig in i svårare situationer. Torres har haft mycket press på sig själv, men om man spelar i Chelsea så ska man klara av mer än vad han har gjort den här säsongen. Däremot tycker jag att man fick se mycket förbättringar vid slutet av säsongen då självförtroendet började komma tillbaka och då han faktiskt började våga mer. Jag är glad över att han har börjat ljusna till och jag är säker på att den här säsongen bara var en erfarenhet för honom och att han har lärt sig mycket från det.
Didier Drogba: Didier har tackat för sig själv efter en magisk säsong. Didier har haft en viktig roll fastän han inte lyckades göra många mål. Anfallaren har, den här säsongen, lyckats skrämma motståndarna med hans vilja och styrka och när han väl har gjort mål, så har det varit grymma mål från otroliga vinklar. Drogba har däremot inte haft lika mycket styrka i kroppen som han har haft under hans bästa säsonger i Chelsea, och detta beror på åldern. Drogba har också gjort fina passningar som har lätt fram till farliga chanser.
Romelu Lukaku: Lukaku har inte fått den speltid som han hade hoppats på när han signerade för Chelsea, och det är han även lite besviken över, men när Lukaku har spelat för A-laget så har han verkligen kämpat och försökt att synas. Han har gett sig in i svåra dueller, vågat att ta för sig. Lukaku är fortfarande inte redo för startelvan eftersom Chelsea håller en väldigt hög standard. Det är inte bara Chelsea utan alla lag i PL, och just därför har det varit rätt att låta Lukaku få träna upp sig i reservlaget. Vare sig han tycker att det är fel eller rätt så har det varit rätt då han alltså inte är redo för A-laget helt och hållet.
Salomon Kalou: Kalou är en anfallare som man kan ta in när man behöver lite mer fart i spelet då han är en snabb och kvick anfallare, och det har han även varit den här säsongen. När han har haft tur så har han kunnat göra mål men ibland har bollen inte varit hans vän. Däremot ändras alltid farten i Chelsea när han kommer in, och det är något jag har gillat med honom den här säsongen då vi har saknat farten en lång tid. Kalou har också sett självsäker ut och har vågat att prova sig fram till målet.
Daniel Sturridge: Den här anfallaren har visat att han verkligen vill lyckas i framtiden då han gärna vill ta plats och synas. Det är absolut en bra egenskap hos honom, men ibland kunde det dock bli lite för mycket. Ibland kunde han vara en aning självisk och sabba bort bra chanser genom att inte passa bollen vidare och prova på skott själv, eller så kunde han även tappa bollen då han dribblade och höll kvar bollen för mycket. Men annars har han varit väldigt duktig och gjort fina mål för laget. Jag är säker på att han kommer bli ännu farligare om han bara rättar till hans svagheter.
Sam Hutchinson: Har inte fått spela så jätte mycket förutom i matchen mot QPR då han ersatte Bosingwa, och Blackburn. Jag har tyvärr inga kommentarer om den spelaren förutom att jag är glad över att han har fått sin chans, och jag tror inte att han har sabbat chansen, för om han skulle göra det så skulle han inte få spela mot Blackburn.
Mina favoriter från säsongen: Ramires, Mata, Ivanovic, Cech, Cahill och Drogba.
Om jag ska kommentera Roman Abramovich så tycker jag att han har fattat rätta beslut under säsongen. Det känns som att han har mognat till mer, och jag vet inte om det är det rätta ordet, men han känns mer kunnig inom fotbollen. Det har märkts att han har tänkt till mycket innan han har fattat sina beslut under säsongen och att han alltid har haft en plan som han har velat att uppfylla. Roman har haft mycket tålamod och jobbat hårt för dubbeln som han uppfyllde tillslut.
PS, Jag kanske har glömt något, men jag har försökt att ta med det mesta från säsongen =)
/ Rukksar
